blod

Flickan äter asfalt.
Asfalt fullt med skit.

Blodsmak i munnen.

Blodsmak i mitt liv.

bara en klunk cola zero, så blir allt bra sen.

Även fast jag fryser,

kommer värmeluft upp från mitt täcke.

Värmeluft som luktar svaghet,

som luktar sorg, som luktar ensamt.

Jag är i kärlekens hus.

Här sitter jag och funderar på livet, och religion.

Tänk om min gamla lärare hade sett mig nu. Som hon hade häpnats.

Men jag gör vad jag vill, och jag tänker på det jag vill tänka på.

Jag gör inte det för att imponera, men jag vet att jag gör det ändå.

Så här sitter jag i kärlekens hus och tänker på 'skit i det du'

För jag vill inte verka som att jag försöker imponera, men jag vet att jag gör det ändå.

Låt mig andas. Låt mig vara ifred.
Kom inte innan för min bubbla.
Då kan jag inte andas.

You don't need a perfedt body. You need a perfect vision

Du har ingen aning. Du har ingen aning.

Låt mig vara. Lämna mig ifred.

Du har ingen aning. Du har ingen aning.

Låt mig vara. Lämna mig ifred.

Sluta neka.

Lämna mig ifred.

C2H5OH

Det får oss att leva.

Det får oss att dö.

Det får oss att öppna oss.

Det får oss att gråta.

Egentligen är det bara en massa vätska.

Vätska som får oss att se dubbelt.

Vätska som försämrar omdömet, förmågan att avgöra.

Ändå älskar vi det, kan du förklara det för mig?

Livet

"Vill du, så går det" Sa 85+ tanten när hon kånkade av två stora kartonger från bussen, medan hon stödde sig på en krycka.

Jag och busschaffören vågade knappt titta på varandra, men vi vissta att båda tänkte samma tanke. Varför har inte jag samma livsinställning?

7. en enkel sjua

Jag ska lägga mig under nålen idag.
Men inte på det sättet du tror.
Jag ska fara något som känns som tusen mil, på ett tvåhjuligt fordon,
för att sen lägga mig där och utsättas för smärtan.
Bedövning får jag inte, utan det är min egen smärttröskel som får hålla mig ifrån att vridas i smärtor.
Önska mig lycka till, jag behöver det.

Innan kommer jag sitta där på restaurang gula måsen och äta lite för mycket mat, och sen kanske spy av nervositet. Vem vet?
Så, jag ska lägga mig under nålen idag.
Men inte på det sättet du tror.
Så önska mig lycka till nu bitch, för jag behöver det.

Allt jag vill är att vara med dig

Fritid för mig, är tiden med dig.

Fritid för mig, är lugnet i sig.
Fritid för mig, är en hand i en hand.
Fritid för mig, är två hjärtan i brand.

förarprov-katastrofen

Det är kallt den dagen. Fast kylan har inte ännu etsat sig fast i svenska folkets huvuden. Shorts ser man överallt, trots att termometern knappt visar 15 grader.

Hon är påväg till ett stort vitt hus. På utsidan står det vägverkets förarprov. Hon är här för att mäta sina kunskaper.

Trevligt folk möts i hallen. Förväntan och nervositet syns i deras ögon. Nervositeten övergår till något nästan hälsoskadligt när de stora svartklädda gör entré.

De svarta greppar varsit barn. Ger instruktioner. Sväng där, stanna där. Leenden syns överallt.

Utom i en bil där är hatet redan väckt till liv. Fickparkera där, fast det inte går. Kör rakt fram här, fast du inte får, menar den svarta. Osäkerheten gror när den svarta växer sig större och på så sätt inte lämnar någon plats åt den lille.

Du fick lite störningsmoment här och där.

Du kör inte bra, hur tänkte du när,

du kom hit och trodde att du hade en chans?

Fast du var helt sämst, inga kunskaper fanns?

Ett hat växer sig större i den lille. Ett hat så hårt och bottenlöst. Hon samlar mod i flera veckor innan hon återigen entrar det stora vita huset i förorten alla glömt.

Där sitter hon igen, den store, den svarta. Hånleendet kan hon inte gömma när våra blickar möts. Jag tar hand om dig konstaterar den svarta, och återigen är det de två på 4 hjul. Kunskaper som ska bevisas.

Du har inte förbättrat dig från förut, konstaterar den svarta när de kör mot Älta.

Ett hopplöst fall är vad du är. Skäms du inte?

Den lille får krafter som tändvätska mot eld, när denne hör dessa fula ord. Hon tar fart från kanten, kör helt galant, förbi tyresö och vidare mot landet. Mot backen vid branta berget där hon brukade leka som ung.

I farten hon gör det, allt går så fort. Inte ens den svarta hinner reagera när vägen åker rakt fram, men inte bilen. Dörren öppnas i farten, ut slänger sig den lilla. Ut mot säkerheten. Bilen och allt det svarta hatet störtar ner mot brantens botten.

Ett skrik hörs långt bortifårn, när den lille tryggt och långsamt traskar tillbaka mot bebyggelsen.