Jag öppnade mig för dig, i bussen som luktade chailatte, ångest och höstkyla, medan 'hero of war' spelades i våra öron.
Du nickade, du förstod.
Senare sprang jag hela vägen hem i tygskorna, som klämde vid stortån, och min vita halsduk virad runt huvudet som et tillfälligt skydd mot regnet.
För en gång skull kändes livet ganska bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar