Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

torsdag 2 september 2010

förarprov-katastrofen


Det är kallt den dagen. Fast kylan har inte ännu etsat sig fast i svenska folkets huvuden. Shorts ser man överallt, trots att termometern knappt visar 15 grader.
Hon är påväg till ett stort vitt hus. På utsidan står det vägverkets förarprov. Hon är här för att mäta sina kunskaper.
Trevligt folk möts i hallen. Förväntan och nervositet syns i deras ögon. Nervositeten övergår till något nästan hälsoskadligt när de stora svartklädda gör entré.
De svarta greppar varsit barn. Ger instruktioner. Sväng där, stanna där. Leenden syns överallt.
Utom i en bil där är hatet redan väckt till liv. Fickparkera där, fast det inte går. Kör rakt fram här, fast du inte får, menar den svarta. Osäkerheten gror när den svarta växer sig större och på så sätt inte lämnar någon plats åt den lille.
Du fick lite störningsmoment här och där.
Du kör inte bra, hur tänkte du när,
du kom hit och trodde att du hade en chans?
Fast du var helt sämst, inga kunskaper fanns?
Ett hat växer sig större i den lille. Ett hat så hårt och bottenlöst. Hon samlar mod i flera veckor innan hon återigen entrar det stora vita huset i förorten alla glömt.
Där sitter hon igen, den store, den svarta. Hånleendet kan hon inte gömma när våra blickar möts. Jag tar hand om dig konstaterar den svarta, och återigen är det de två på 4 hjul. Kunskaper som ska bevisas.
Du har inte förbättrat dig från förut, konstaterar den svarta när de kör mot Älta.
Ett hopplöst fall är vad du är. Skäms du inte?
Den lille får krafter som tändvätska mot eld, när denne hör dessa fula ord. Hon tar fart från kanten, kör helt galant, förbi tyresö och vidare mot landet. Mot backen vid branta berget där hon brukade leka som ung.
I farten hon gör det, allt går så fort. Inte ens den svarta hinner reagera när vägen åker rakt fram, men inte bilen. Dörren öppnas i farten, ut slänger sig den lilla. Ut mot säkerheten. Bilen och allt det svarta hatet störtar ner mot brantens botten.
Ett skrik hörs långt bortifårn, när den lille tryggt och långsamt traskar tillbaka mot bebyggelsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar